Inget skrivit…

… och jag trivs inte med det, att inte skriva kreativt. Men jag har haft så mycket, under ett par veckor, på jobbet. Ansökningar ligger i trave på skrivbordet och kräver min uppmärksamhet och engagemang. Utredningar att skriva, beslut att fatta, dokumentera och åter dokumentera, springa på möten, svara i telefon. Sedan. Stämpla ut, hämta på dagis, fixa mat, träna (?!), läsa och SKRIVA!!!! Nej, när jag har mycket att göra på jobbet förbrukas min energi, det räcker inte riktigt för båda delarna.

Har fortfarande inte påbörjat något nytt bokmanus… som en stor skrivblockering och uppförsbacke samma gång, men som sagt, jag skyller på jobbet just nu…

Dags att tävla

Det var länge sedan (om med länge sedan menar jag i mitten på sommaren) som jag deltog i någon novelltävling. Anledningen? Det har inte funnits några som passat mig, och varit riktigt snål med novelltävlingar. Men nu så hittade jag en riktigt rolig novelltävling: Skriva en novell av någon av H C Andersens klassiska sagor! Kul!

Det var en liknande tävling i våras typ fast gällande bröderna Grimm, men där gick jag bet, kom inte på något alls. Men den här gången har jag gett mig tusan på att komma någon novell kring H C Andersens sagor 🙂 Jag är redan en idé på spåren, men vet inte om den duger… får fundera lite till, deadline var inte förrän februari 2018.

Här är i alla fall länken till tävlingen om någon mer blir intresserad: http://sofipoulsen.se/2017/08/31/novelltavling-2018/

så många idéer, så lite tid

och otålig är jag oxå! Kollade igenom mina dokument nu och fann en bokidé jag glömt bort och den är fantastisk! Jag tror den riktar sig emot ungdomar (ungdomslitteratur är nog min grej ändå). Sedan har jag mitt manus Änkan, som är in sin linda, men som jag är mycket nyfiken på. Och så var det ju mega-stora-projektet Lucida, som jag försöker smita ifrån! Skriver egentligen inte på något nytt manus just nu…

En barnboksidé har oxå kommit på besök och hakat sig fast i mig, fast jag inte ens bett om att skriva barnböcker… hmmm.. vad ska jag hitta på med den? Behöver någon som kan rita/illustrera för ett sådant projekt. Men det har jag inte tid med nu, den får ta en köplapp och vänta på sin tur.

Alla dessa idéer och all denna ynka tid. Jag önskar att idén, själva tanken, kunde fästa sig på papper direkt. Puff och magi = boken klar 🙂

Men jag antar att det händer något mellan idé till färdig bok tack vare den långa (och ibland ack så slitsamma) processen med att skriva, skriva om  och skriva rätt och redigera och skriva om igen. Lite tuff kärlek för idén, innan den får bli mallig av att finnas i tryck. Dessutom antar jag att tillfredsställelsen är högre i att lyckas efter hårt jobb, än puff och magi så var boken klar.

 

 

på tal om kritik

På tal om kritik så ska jag försöka komma ihåg att det inte är jag som refuseras (nu när refuseringarna börjar trilla in gällande mitt senaste inskickade manus) Det är texten som refuseras, inte jag, tänkte hon som i ett mantra.

I boken ”Lust att skriva, romaner och noveller” av Lars-Åke Augustsson läste jag att 95-97 % av alla manus som skickas till förlag refuseras.

Om nu det är en tröst…

utsättas för ”kritik”

Tidigare tänkte jag att det var främst kritik i form av refuseringar som jag skulle utsättas för (och fortfarande ständigt utsätts för), men även i samband med publicering utsätts texten för ”kritik”, fast jag ska inte se det som kritik.

Som i samband med att mitt novellbidrag, till en  novelltävling där den oxå var en av vinnarna, fick jag frågan om jag kunde tänka mig att skriva slutet. Min reaktion: Va, skriva om slutet?! Nej, hela novellen bygger på det slutet, i sånna fall skulle det inte vara samma novell, det skulle döda (inte bara huvudpersonen) utan oxå textens själ! Så här svarade jag ju såklart inte, utan lydigt satte mig och skrev om slutet med en motvillig klump i magen. Självklart ska jag skriva om slutet. För det är så livet ser ut, man kompromissar, och jag är inte i position att förhandla, publiceringssugen som jag är… förresten är det bara text! Jag måste sluta ta mig själv så stort allvar… och nu får jag faktiskt säga att novellen med det nya slutet blev bättre!

 

Men så fick jag besked igår om att min sålda novell som ska publiceras i Året runt har genomgått en redigering där en katt tillkommit och namnet på huvudpersonen ändrats… jag lämnar det osagt vad jag tänker om detta, huvudsaken är att novellen får bli fysisk och tryckas på riktigt papper i en riktig tidning 🙂

Men jag har insett att här gäller det att inte göra texterna för personliga och vara för rigid.

dom kommer nu…

… refuseringarna. Först ut är Ordfront förlag som skickade följande mejl till mig idag: ”Tack för att vi fick läsa ditt manus! Tyvärr har vi inte möjlighet att anta det för utgivning. På Ordfront publicerar vi bara 30 nya titlar om året, så trängseln om utgivningsplatserna är stora. Men om du skriver något nytt får du förstås gärna återkomma.”

Det har gått tre veckor sedan jag skickade manuset: tre till fyra andetag, till dem och jag kan svära på att man inte ens har läst det… och visst jag förstår, jag är ingen särskild och manuset var såklart inte tillräckligt bra oavsett om de läst det eller inte, men dom kan ju vänta lite längre med att skicka ett standard-refus för att åtminstone ge sken av att man läst lite i det.

Inte deppa ihop nu, inte deppa ihop nu.

lek och läs

Dagen har spenderats på Leos lekland till min dotters stora glädje 🙂

och när jag inte kan skriva så försöker jag läsa… lite grann.. och lite okoncentrerat, men det funkar ändå för så här är det i småbarnsåren.

Fick frågan av en kollega för inte länge sedan: Hur hinner du läsa så mycket? Själv tycker jag inte alls att jag läser så mycket, men hur som helst så svarade jag: att det är något jag bestämmer mig för och bokar in, typ såhär: ikväll ska jag läsa mellan kl: 20.00 – 21.00 och skita i TV:n och hinna läsa innan jag somnar för natten (jag är så lite kvällsmänniska man kan bli) och jag vet att inte underskatta en kvart. Idag har jag läst ungefär fem kvartar på Leos lekland, det är faktiskt över en timmas lästid. För om jag ska läsa (och skriva kreativt) när jag har fyra timmar ostört till övers skulle jag läsa/skriva två helger om året.

Som sagt, under mina kvartar på Leos lekland, läste jag: Brunstkalendern, av Emma Hamberg (älskar henne som författare sedan innan) som e-bok i telefonen via Storytel, tänk så smidigt det ändå är med e-bok i telefonen när man är iväg!

Att jag läser just den boken beror på senaste träffen med bokcirkeln jag skapat, drog Chicklit som genre att läsa och vi gemensamt bestämde oss för Emma Hamberg.

Vad läser du? och varför?

 

Skriva om i läsandet

Jag är inne i en läsperiod nu och roar mig med att ”skriva om” meningar lite här och där när jag läser romaner. Om jag stöter på en mening som jag hakar upp  mig på så ”skriver jag om” den till det bättre (?).

Som jag sagt tidigare har jag utvecklat en allergi mot ordet ”kände”, och alla böjningar av det ordet. Stötte på den här meningen i en roman: ”Golvet kändes kallt mot fötterna.”  Ett rysligt ord faktiskt. Själv skriver jag om meningen och gestaltar typ såhär: ”Till och med fötterna rös av det kyliga golvet.”  Eller: ”Golvet var kallt, inte ens tjocka strumpor hjälpte.” Eller till och med ett kort konstaterande är bättre än första meningen: ”Golvet var kallt”.

Man ska inte fega med ord som kändes, ta i, säg som det är: golvet är kallt!

Att det känns (okej, nu använde jag det ordet jag är allergisk mot, ibland kan jag inte undvika det.. hehe) bitchigt av mig att skriva om publicerade böcker är högst sant. Jag är själv inte publicera (än) och har svårt att kritisera andra för deras böcker. Jag är INTE bättre själv. Men det är kul att försöka förbättra någon annans text, sin egen text står man lite för nära ibland, och jag tror det kan vara ett bra sätt att angripa text och utvecklas, även om det förstör läsupplevelsen lite…

När allt kommer omkring är det bara lek!

Skriv och skriv vidare

Men jag började läsa den andra boken där och då på bibblan: Skriv och skriv vidare, och den var full med kul skrivövningar 🙂 Som den här sidan till exempel, där man får tänka till och öva på gestaltning:

Nu gäller det att inte bara läsa boken utan oxå faktisk genomföra några av skrivövningarna…