Snart redo för förlag

Jag arbetar igenom ”tre till fyra andetag”. Manuset är kort, ca 52 tusen ord. Snart åker manuset till förlag, jag är skitnervös.

Jag tror det är en annorlunda bok som utspelar sig under drygt ett dygn och följer inte den vanliga dramaturgiska kurvan = huvudpersonen utvecklas inte. Hon är den hon är. Däremot, tack vare tillbakablickar och liknande, får man en förståelse för henne, men hon är fortfarande hon. Egentligen är det nog en konstig bok… som förlagen inte ens kommer bry sig om att läsa. Varför utsätta mig själv för detta?!

arbeta igenom manus

Idag bestämde jag mig för att arbeta igenom mitt gamla manus: tre till fyra andetag, och inte påbörja något nytt projekt förrän jag slutfört detta manus.

Det är viktigt att jag slutför det jag påbörjat, men gud i himlen så tråkigt det är. Jag är så färdig med den berättelsen, den huvudpersonen och det ”sättet” manuset är skriven på. Jag vet ärligt inte hur jag ska orka igenom typ hundra sidor (kom till sid 6 idag). Jag tror ändå inte på manuset längre… kommer bara bli refuserat i alla fall, så varför ödsla tid?

mellan två böcker

Jag befinner mig mellan två böcker just nu kan man säga. Anya är hos testläsare nummer 2 för att sedan jobbas igenom igen och därefter ska till lektör. Mitt senaste manus: tre till fyra andetag, ska jag arbeta igenom en gång till och sedan skicka till förlag.

Så vad ska jag skriva på nu?

Jag fick en ny idé som jag är nyfiken på att utforska, den äldre damen och yngre mannen. Kallar dokumentet ”Änkan” i brist på annat. Vet inte vad huvudpersonerna heter än, men jag vet att den äldre damen är änka. Samtidigt… en gammal idé gör sig mer och mer påmind. Det är en serie för ungdomar i genre fantasy med arbetstitel: Lucida. Jag tänker mig 5 böcker, eventuellt 6. Men det känns som så oerhört mycket jobb – att skriva serie. Det vet jag inte hur man planerar för. Och det kommer ta flera år. Mycket mycket research inför serien, kanske gå en skrivkurs i hur man skriver just serie…hmm…  Eller så tar jag en liten paus, fokuserar på noveller och att slutföra ovan nämnda manus.

Min helg…

…har varit praktiskt lagd.

Målat hus. Igen. Trött i kroppen och saknar  min skrivtid, men då vi äntligen blev färdiga (i alla fall så långt vi kan måla just nu) innebär det att jag kommer ha tid att skriva nästa helg 🙂

Jag är verkligen supertaggad på att skriva min ungdomsserie efter att min novell för ungdomar (se föregående inlägg) var en av vinnarna 🙂 Varit hög på vinsten hela helgen 🙂

VINST!!!

Äntligen en vinst! Det var på tiden efter typ 15 novelltävlingar 🙂 Min första ”seger” som betyder mer för mig än vad en icke-skrivande-person kan förstå. Jag har hoppat upp och ner och flaxat med armarna för att glädje-energin ska få utlopp, känner mig fortfarande nästan hög och rusig, lycklig helt enkelt 🙂

Vinsten är för Emelie Kempes novelltävling, Jul igen. Se länk: http://www.emeliekempe.se/nohiding/vill-du-vara-med/

En julkalender med en novell för varje dag fram till julafton, hur kul idé är inte det? Helt klart roligaste novelltävlingen i år 🙂

Jag tyckte verkligen att jag fick till novellen som blev mitt bidrag till tävlingen, den gick lätt att skriva (fast så har det känts förr och jag har inte vunnit för det). Tydligen är det kanske min grej att skriva inom kategorin fantastik. Mitt novellbidrag är typ skräck eller rysare. Målgrupp för tävlingen, var 13 år + och ungdomslitteratur är något jag är nyfiken på och även det verkar ju vara min grej. Tyvärr har jag ingen skumpa hemma.. hehe

 

Manuset om Anya

Jag grunnar en del på det som händer karaktärerna i manuset om Anya. Tack och lov har det inte hänt mig och kommer inte hända heller. Jag vet inte hur det är att förlora ett barn och hoppas innerligen att aldrig få reda på det. Men, det jag funderar på, får jag skriva om sådant jag inte varit med om? Jag tänker på de människor som faktiskt varit med om detta, jag vill inte vara respektlös eller frossa i tragedier (fast lite så blir det ju när jag skriver). Jag är rädd att förnärma någon, att någon ska säga: sådär känns det inte alls, eller: sådär går det inte alls till.

Bra eller dåligt?

Det är svårt att veta om det jag skriver är bra, jag tycker oftast i början att det är bra, det är ju därför jag påbörjar ett manus överhuvudtaget. Sedan, när jag reviderar och jobbar igenom första utkastet, tycker jag det är kasst och ospännande. Kan vara för att jag redan vet allt och vad som händer och för att jag tröttnat på min berättelse. Eller också är det verkligen kass. Hursomhelst så måste jag ändå slutföra, för det är viktigt att göra det. Att bli klar och utvecklas, för allt skrivande är utvecklande.

Testläsare nr 2

Nu går  manuset om Anya iväg till testläsare nummer 2. Det värsta är att jag efter den här genomarbetningen inte är nöjd med boken. Det är dålig och tråkig. Det är deprimerande att ha jobbat så mycket under en period på ca 5 månader för att sedan upptäcka att det jag skrivit är kass. Nu funderar jag på om den verkligen är värd att lägga ut pengar på? Tanken var att den ska till en lektör i november (ca 6 tusen kronor), nu tänker jag på att trycka på delete. Jag har andra projekt och nya idéer som lockar…

0 skrivtimmar

Så här såg min helg ut:

Måla, måla och åter måla huset vi håller på att bygga (beräknad inflytt 5 dec). Ingen skrivtid alls, vilket är ovant. Dessutom var jag helt slut på eftermiddagen/kvällen att jag inte skulle orkat skriva. Det är ovant för mig som kontorsråtta att bli så fysiskt uttröttad av kroppsarbete. När jag gick och lade mig för natten var jag så trött att det inte gick att tänka och pirrade i varenda muskel.

 

fega ord

Jag jobbar igenom manuset om Anya igen, inför testläsare nummer 2., och hittar ordet kanske på många ställen. Usch vilket rysligt ord som också det blivit ett ord jag utvecklat en allergi för. Ibland får ordet stå kvar, men nästan alla kanske ska bort. Ett riktigt feg-ord. En karaktär är inte kanske arg. Karaktären är arg… och så vidare.

Jag klockade hur lång tid det tar på ett ungefär att arbeta igenom manuset som nu växt och är på 120 sidor, och 62 500 ord. Jag gör 8-10 sidor i timmen (och högst troligt inte tillräckligt bra för en publicering).