ett första utkast

Nu är jag klar med ett första utkast av manuset: Andarna i Anya. Min egen deadline var 1 augusti, så det klarade jag precis. Sammanlagt tog detta mig tre månader, vilket är bra. Jag tycker om att hålla tempo och skriva på så jag inte tappar kontakt med berättelsen. Det blev 110 sidor i word.

Det största jobbet ligger framför mig. Jag ska analysera synopsen nu när jag vet hela händelseförloppet. Se över vad som ska strykas, vad som ska förstärkas och så vidare. Sen gå igenom hela manuset från början till slut och därefter dags för första testläsningen. Jag längtar. Vill så gärna diskutera boken med någon, vet inte om den är bra. Står själv för nära.

Siktet fel inställt

Jag har funderat mer på det här med olika genres. Jag har hela tiden haft siktet inställt på att skriva chicklit eller relationsdrama, eller olika typer av vardagsdraman, möjligen med ”andliga” inslag, för det är sådana böcker jag själv föredrar att läsa. Men eftersom jag tack vare novelltävlingar skrivit noveller i genre skräck och fantasy har jag upptäckt en fallenhet för den typen av genre. Jag känner mig också oerhört lockad av att skriva ungdomslitteratur, utan att egentligen läst så mycket sådan, inte som vuxen i alla fall. Jag har heller aldrig läst en bok i genre fantasy eller skräck med undantag Stephen King och endast i syfte att studera hans språk (vilken mästare!), för jag gillar inte otäcka böcker.

Jag har skrivit ett manus inom genre chicklit (eller tre och en halv egentligen), som ligger och skräpar i byrålådan. Jag har skrivit ett manus inom typ socialrealism, ”Tre till fyra andetag”, som jag skrivit en del om på bloggen. Och nu har jag ett första utkast på mitt manus med arbetstitel ”Andarna i Anya”, som är en typ av…hmm.. drama (?) relation, sorg, förlusten av ett barn, och en del övernaturliga fenomen.

Men tänk om jag haft siktet helt fel inställt? Tänk om det finns en oupptäckt fantasy- eller skräckförfattare inom mig. Tänk om jag skrivit alla dessa manus i helt fel genre?

det svänger fort…

…från en vinst (se tidigare inlägg) till en annan förlust. Fick precis besked från Ariton förlag angående deras novelltävling ”Över en fika i Svea rike”, att jag inte vann (som vanligt). De fick in nästan 200 bidrag och skulle välja ut 25 berättelser, då borde jag haft en bra chans att bli utvald, men inte… 🙁

Så himla synd att jag inte kunde få respons på hur långt i processen min  novell  kom. Sållades den bort efter en första genomläsning? Eller var den nära mållinjen?

Hur som helst så var det trevligt och god sed att få besked, till skillnad från andra tävlingar…

Såld

…och så plötsligt händer det igen! Jag kan ha lyckats med en novell, att få den såld, till en nystartad hemsida som vill inleda ett samarbete med mig och köpa fler noveller på regelbunden basis!

Det här är mycket spännande och jag har mycket mycket tankar om detta. Det är noveller i en genre jag aldrig tidigare skrivit i och aldrig någonsin tänkt mig att jag skulle (eller ens ville) skriva i.

Köpet är inte genomfört än, vi måste gå igenom en del först. Jag behöver veta mer om vad samarbetet innebär, deras förväntningar på mig och så vidare, för att veta om jag vill genomföra detta (tänk att bollen ligger hos mig! om jag vill sälja, inte tvärtom – jag som annars tigger och ber om att bli köpt, ha!) och eftersom ingenting är klart tänker jag inte berätta mer i detta läget 🙂

Oavsett om jag vill gå vidare eller inte kan jag alltid leva på att jag inte blev refuserad 🙂 fortsättning följer…

Olika lätt att skriva

Jag har precis skrivit en spöknovell, (är det genre skräck?) och den blev riktigt bra. Den gick också relativt lätt att skriva på ett par timmar + en timma redigering och korrektur. Även min bästa novell i genre fantasy (enligt mig, inte novelltävlingen den misslyckades i) ganska lätt att skriva, fast tog ändå lite tid om jag minns rätt.

Däremot satt jag sammanlagt 7 timmar nu med en novell om en gammal tant som jag tänkte erbjuda en veckotidning, och den var jättesvår att få till. Jag hade en mycket tydlig bild av novellen, den gamla tanten och vad som skulle hända, men det var med kramp i händerna och hjärnan som jag krystade fram novellen. Den är klar och ska bara korras, men jag blev nöjd med den.

Tänk så olika lätt det går att skriva, undra varför…?

Tidningar

I helgen blev det ingen tid för att skriva, men tid att läsa. Hos min mamma gick jag igenom en bunt Året Runt. Detta då jag vill försöka få sålt mer noveller till dem, och då är det bra att känna in målgruppen.

Det är ungefär så jag tänker mig författaryrket. Ligga i solstol, läsa tidningar/böcker (eftersom läsandet är en del av skrivandet) och dricka rosévin. Himla soft jobb författare har, hehe 🙂

Varför tävla?

Väntar på besked från olika novell- och skrivtävlingar.

Varför tävla? Jag ställer frågan varje gång jag deltar i en tävling. Undrar varför jag utsätter mig för dessa tävlingar och den besvikelse som följer. Jo, det ska jag tala om för mig själv. För att jag fortfarande hoppas. Jag hoppas så innerligt att jag en gång ska få det där beskedet: Grattis, din novell är vår vinnare!

Varför är det viktigt att vinna? Först och främst ställer väl ingen upp i tävlingen med inställningen att förlora, för det andra så skulle det vara en stor bekräftelse – att jag vet vad jag gör, att jag inte är inbillningssjuk, att jag är ämnad att skriva så som hela mitt väsen vill tro att jag är.

Dessutom lär alla förluster mig att inte bli lika upprörd varje gång. Det slår inte lika hårt, jag har vant mig vid att inte vinna. Och att livet innehåller mer saker av vikt än att skriva, även om det ibland inte känns så…

Ämnet är fritt

Hur jobbig får en novelltävling va egentligen. ”Ämnet är fritt”… hmm… jag tänker så det skaver i hjärnan. Skit svårt. I novelltävlingen via Mittmedia, (se föregående inlägg och länk) är temat FRITT.

Att trigga fantasi är så mycket lättare med begränsningar, ett tema, eller ett ord, eller något som ramar in vad texten/novellen ska handla om. Tänka fritt! Alla tankar bara far runt i huvudet utan något att fästa vid, eftersom jag inte har en avgränsning. Hmm… jag kanske får hitta på ett eget tema/avgränsning.

Tävlings-dax

Det finns alltid någon form av skrivtävling att delta i, eller se som en skrivövning. Här är en, via Mittmedia: http://www.dt.se/kultur/cecilia-ekebjar-konsten-att-fa-bokstaver-att-bilda-en-text-som-lyfter

Så här står det längst ner i artikeln: ”Ämnet är fritt, men omfånget är begränsat – max 8 000 tecken med blanksteg är formatet.”

Deadline 20/8.

Jurymedlemmarna skrämmer livet ur mig, det här är nog en för svår tävling för mig, får se om jag vågar delta.

semestern slut

Idag var min fyra veckor långa ”semester” slut. På den tiden hann jag skriva färdigt ett utkast på mitt manus: Andarna i Anya (Gud vad jag hoppas komma på en ny titel).

Så här första dagen på kontoret känner jag mer än någonsin hur jag önskar att jag kunde leva på att skriva böcker och inte utredningar/beslut!