Stress

I förrgår kom jag på en idé för en novell till Aritons tävling på tema fikastund, och igår kväll kom jag på en idé till en novell för tävlingen som Everlasting publisher anordnar. Märkligt nog släppte stress och irritation i samma stund, även om själva novellerna inte är skrivna ännu.

Jag inser att det till stor del stressar mig att inte veta vad jag ska skriva om när det exempelvis gäller tävlingar. Bara jag vet vad jag ska skriva, vet en scen, så kan jag gestalta den. Men att vistas i ett tomrum, utan riktning eller idé, frustrerar, stressar och irriterar mig. Men nu har jag idéer för samtliga fyra novelltävlingar och en känsla av mindre stress 🙂

Nu ska jag bara finna tid att skriva dem oxå, det görs ju såklart inte på en kvart…

Ny novelltävling

Hittade en novelltävling på Facebook, bra att jag skaffade det. Det är Ariton Förlag som anordningar en novelltävling, se länk: https://www.facebook.com/events/2056547621228461/

Deadline är ganska snart, 8 juli.

Nu har jag flera novelltävlingar jag vill ställa upp i, fyra stycken… hmm… känner mig stressad. Vill skriva på mitt manus oxå, vara ute i solen och bara ha det skönt… Sitta framför datorn lockar inte just nu, kanske är det vädret, kanske är jag  trött. Får tänka i genom de fyra novelltävlingarna och se vilka som är viktigast för mig. Jag måste öva på att sålla…

Korta romaner

Igår kväll började jag läsa: Berättelse om ett äktenskap, av Geir Gulliksen, samtidigt som dottern såg på Bolibompa och hade feber, likaså jag

Boken är i alla fall omtalad, och hyllad. Den är på 175 sidor i pocket, ca 48 tusen ord (jag räknade en hel sida, ca 300 ord, sedan räknade jag på hur många hela sidor boken hade och tog det gånger 300 =48 tusen ord).

Jag är smått besatt av antal ord, antagligen för att jag skriver så få. Men samtidigt, 48 tusen ord räcker för att kallas roman. Jag behöver inte tänka att jag ska skriva böcker på hundra tusen ord (jag gillar inte själv att läsa så långa böcker). Även de korta romanerna, säg på 175 sidor i pocket, har en funktion att fylla 🙂

VINST!!!

Fick följande mejl från Ordberoende Förlag:

Kära novellist!

Juryn har sammanträtt och valt ut ditt bidrag till #älskanoveller – nyanser av passion!

Det var längesen jag blev så glad, hoppade upp och ner och tjöt av glädje, skrämde samtidigt slag på katten. På grund av den senare tidens ”nederlag” såsom förlorade novelltävlingar, refuserade noveller från veckotidning, tröghet i skrivandet behövde jag verkligen en vinst, en uppmuntran, och nu kom den 🙂 Vilket oxå gör vinsten så mycket roligare, så mycket mer intensiv.

Just den här novelltävlingen trodde jag faktiskt att jag skulle vinna, jag visste att mitt bidrag skulle bli en av vinnarna, jättekaxigt, jag vet, men det var en stark känsla i mig. Så jag funderade mycket på om jag ens skulle skicka mitt bidrag… dels för att det är snusk (mamma, läs inte den novellen, inte mormor heller…) dels för att det kostar pengar att vara med, runt två tusen kronor, har jag för mig att jag räknade på. Men så tänkte jag att det är ett riktigt förlag, en riktig bok, det är värt pengarna.

Tiden gick, så som den brukar, och jag trodde att min magkänsla lurat mig. Jag vann nog inte, för så här lång tid ska det inte ta. Men mitt bidrag kommer alltså ut i en antologi i november någon gång 🙂

Frustrerad

Jag har jobbat igenom mitt manus med arbetstitel ”Änkan”. Jag har lyckats ”svälla” manuset med ca 7 tusen ord, och landar därmed på 43 tusen ord. Det är superkort! Tunt! Och jag som trodde jag skulle få ihop 70 tusen ord lätt, för det händer mycket i boken (men tydligen inte tillräckligt).

En smärtsam insikt om att jag kanske inte har vad som krävs för att skriva böcker… Jag är bra på korta format, men de längre? Ett bokmanus?

Jag ser ju att jag skriver för tunt, och jag kan inte bara skriva för att fylla ut, det blir ju tråkigt att läsa. Texten ska ändå innehålla något av intresse, konflikt, spänning, känslor, fylla en funktion. Jag inser att jag kanske inte har vad som krävs, inte har tillräckligt med talang (även om jag ogillar begreppet talang, pysslar man med något i tio tusen timmar blir man jäkligt bra).

Hur ska jag göra nu? Det här en motgång, ett hinder att pressa igenom, som kommer göra mig bättre. Jag ska läsa fler skrivhandböcker och vanliga romaner. Hur skriver andra, hur fyller dom ut?

Facebook

Tänk att jag har skaffat Facebook… Eller jag och jag, det var syrran som fixade en profil. Själv fattar jag ingenting, men kommer väl lära mig med tiden. Jag vill inte  missa novelltävlingar bara för att jag inte har Facebook. Annah Oj – typ 0 vänner…. hehe

Nu hoppas jag bara inte att Facebook blir en stress för mig som jag tycker sociala medier kan innebära, i alla fall för mig.

Att utmanas

Det här citatet står bakom ryggen på mig när jag springer på gymmets löpband och har gjort sedan jag flyttade (december 2017) och började på nytt gym. Men tänk att jag aldrig lagt märke till texten förrän i helgen, och jag som älskar tänkvärda citat!

Det är mitt nya favorit uttryck just nu, om jag inte utmanas/prövas, kommer jag heller inte förändras/utvecklas. Jag kan applicera det här på det mesta i livet. På att skriva, på att pressa mig på gymmet och i löpningen, på att stå emot godis/chips (fast dit har jag inte riktigt kommit än).

Förresten, en kul grej. Fick reda på att min novell, i samband med en avslutad novelltävling,  faktiskt var en av juryns favoriter, och bara det kändes som en vinst, även om novellen i slutänden inte vann. Jag undrar ofta det går för mina bidrag i en tävling, det får man typ aldrig reda på, så det värmde att få veta att novellen kom ganska långt 🙂

 

Novelltävling, glädje :)

Precis som det låter, en novelltävling på tema Glädje, det kan ju inte bli roligare 🙂 Det är Ariton Förlag som anordnar tävlingen: https://www.facebook.com/events/1614136572039461/

Den här tävlingen kommer jag prioritera, men bara om jag får en bra idé. Kvalitet, framför kvantitet… Mitt nya måtto.

Jag kan tycka att temat, glädje, riskerar att bli för positivt… Jag vill själv inte läsa om perfekta, glada och trevliga människor… Jag vill läsa om konflikter, lögner och svek, människor som strävar och kämpar, även om man inte vinner i slutet. Fast det är inget som säger att jag inte kan problematisera temat (tveksamt om det går hem hos juryn dock).