så många idéer, så lite tid

och otålig är jag oxå! Kollade igenom mina dokument nu och fann en bokidé jag glömt bort och den är fantastisk! Jag tror den riktar sig emot ungdomar (ungdomslitteratur är nog min grej ändå). Sedan har jag mitt manus Änkan, som är in sin linda, men som jag är mycket nyfiken på. Och så var det ju mega-stora-projektet Lucida, som jag försöker smita ifrån! Skriver egentligen inte på något nytt manus just nu…

En barnboksidé har oxå kommit på besök och hakat sig fast i mig, fast jag inte ens bett om att skriva barnböcker… hmmm.. vad ska jag hitta på med den? Behöver någon som kan rita/illustrera för ett sådant projekt. Men det har jag inte tid med nu, den får ta en köplapp och vänta på sin tur.

Alla dessa idéer och all denna ynka tid. Jag önskar att idén, själva tanken, kunde fästa sig på papper direkt. Puff och magi = boken klar 🙂

Men jag antar att det händer något mellan idé till färdig bok tack vare den långa (och ibland ack så slitsamma) processen med att skriva, skriva om  och skriva rätt och redigera och skriva om igen. Lite tuff kärlek för idén, innan den får bli mallig av att finnas i tryck. Dessutom antar jag att tillfredsställelsen är högre i att lyckas efter hårt jobb, än puff och magi så var boken klar.

 

 

på tal om kritik

På tal om kritik så ska jag försöka komma ihåg att det inte är jag som refuseras (nu när refuseringarna börjar trilla in gällande mitt senaste inskickade manus) Det är texten som refuseras, inte jag, tänkte hon som i ett mantra.

I boken ”Lust att skriva, romaner och noveller” av Lars-Åke Augustsson läste jag att 95-97 % av alla manus som skickas till förlag refuseras.

Om nu det är en tröst…

utsättas för ”kritik”

Tidigare tänkte jag att det var främst kritik i form av refuseringar som jag skulle utsättas för (och fortfarande ständigt utsätts för), men även i samband med publicering utsätts texten för ”kritik”, fast jag ska inte se det som kritik.

Som i samband med att mitt novellbidrag, till en  novelltävling där den oxå var en av vinnarna, fick jag frågan om jag kunde tänka mig att skriva slutet. Min reaktion: Va, skriva om slutet?! Nej, hela novellen bygger på det slutet, i sånna fall skulle det inte vara samma novell, det skulle döda (inte bara huvudpersonen) utan oxå textens själ! Så här svarade jag ju såklart inte, utan lydigt satte mig och skrev om slutet med en motvillig klump i magen. Självklart ska jag skriva om slutet. För det är så livet ser ut, man kompromissar, och jag är inte i position att förhandla, publiceringssugen som jag är… förresten är det bara text! Jag måste sluta ta mig själv så stort allvar… och nu får jag faktiskt säga att novellen med det nya slutet blev bättre!

 

Men så fick jag besked igår om att min sålda novell som ska publiceras i Året runt har genomgått en redigering där en katt tillkommit och namnet på huvudpersonen ändrats… jag lämnar det osagt vad jag tänker om detta, huvudsaken är att novellen får bli fysisk och tryckas på riktigt papper i en riktig tidning 🙂

Men jag har insett att här gäller det att inte göra texterna för personliga och vara för rigid.

dom kommer nu…

… refuseringarna. Först ut är Ordfront förlag som skickade följande mejl till mig idag: ”Tack för att vi fick läsa ditt manus! Tyvärr har vi inte möjlighet att anta det för utgivning. På Ordfront publicerar vi bara 30 nya titlar om året, så trängseln om utgivningsplatserna är stora. Men om du skriver något nytt får du förstås gärna återkomma.”

Det har gått tre veckor sedan jag skickade manuset: tre till fyra andetag, till dem och jag kan svära på att man inte ens har läst det… och visst jag förstår, jag är ingen särskild och manuset var såklart inte tillräckligt bra oavsett om de läst det eller inte, men dom kan ju vänta lite längre med att skicka ett standard-refus för att åtminstone ge sken av att man läst lite i det.

Inte deppa ihop nu, inte deppa ihop nu.

lek och läs

Dagen har spenderats på Leos lekland till min dotters stora glädje 🙂

och när jag inte kan skriva så försöker jag läsa… lite grann.. och lite okoncentrerat, men det funkar ändå för så här är det i småbarnsåren.

Fick frågan av en kollega för inte länge sedan: Hur hinner du läsa så mycket? Själv tycker jag inte alls att jag läser så mycket, men hur som helst så svarade jag: att det är något jag bestämmer mig för och bokar in, typ såhär: ikväll ska jag läsa mellan kl: 20.00 – 21.00 och skita i TV:n och hinna läsa innan jag somnar för natten (jag är så lite kvällsmänniska man kan bli) och jag vet att inte underskatta en kvart. Idag har jag läst ungefär fem kvartar på Leos lekland, det är faktiskt över en timmas lästid. För om jag ska läsa (och skriva kreativt) när jag har fyra timmar ostört till övers skulle jag läsa/skriva två helger om året.

Som sagt, under mina kvartar på Leos lekland, läste jag: Brunstkalendern, av Emma Hamberg (älskar henne som författare sedan innan) som e-bok i telefonen via Storytel, tänk så smidigt det ändå är med e-bok i telefonen när man är iväg!

Att jag läser just den boken beror på senaste träffen med bokcirkeln jag skapat, drog Chicklit som genre att läsa och vi gemensamt bestämde oss för Emma Hamberg.

Vad läser du? och varför?

 

Skriva om i läsandet

Jag är inne i en läsperiod nu och roar mig med att ”skriva om” meningar lite här och där när jag läser romaner. Om jag stöter på en mening som jag hakar upp  mig på så ”skriver jag om” den till det bättre (?).

Som jag sagt tidigare har jag utvecklat en allergi mot ordet ”kände”, och alla böjningar av det ordet. Stötte på den här meningen i en roman: ”Golvet kändes kallt mot fötterna.”  Ett rysligt ord faktiskt. Själv skriver jag om meningen och gestaltar typ såhär: ”Till och med fötterna rös av det kyliga golvet.”  Eller: ”Golvet var kallt, inte ens tjocka strumpor hjälpte.” Eller till och med ett kort konstaterande är bättre än första meningen: ”Golvet var kallt”.

Man ska inte fega med ord som kändes, ta i, säg som det är: golvet är kallt!

Att det känns (okej, nu använde jag det ordet jag är allergisk mot, ibland kan jag inte undvika det.. hehe) bitchigt av mig att skriva om publicerade böcker är högst sant. Jag är själv inte publicera (än) och har svårt att kritisera andra för deras böcker. Jag är INTE bättre själv. Men det är kul att försöka förbättra någon annans text, sin egen text står man lite för nära ibland, och jag tror det kan vara ett bra sätt att angripa text och utvecklas, även om det förstör läsupplevelsen lite…

När allt kommer omkring är det bara lek!

Skriv och skriv vidare

Men jag började läsa den andra boken där och då på bibblan: Skriv och skriv vidare, och den var full med kul skrivövningar 🙂 Som den här sidan till exempel, där man får tänka till och öva på gestaltning:

Nu gäller det att inte bara läsa boken utan oxå faktisk genomföra några av skrivövningarna…

Biblioteket

Idag blev det en sväng med dottern till biblioteket. Jag lämnade tillbaka ett gäng böcker och hittade genast nya att låna (medan hon hittade en övergiven ballong att adoptera).

Så skriver du för unga, av Ylva Carlsdotter Wallin känns träffande rätt just nu med tanke på mitt nya bokprojekt (som jag förresten inte skrivit en rad på sedan jag började skriva synopsen).

Lucida, here I come

Nu har jag bestämt mig och idag påbörjat nästa manus och bokprojekt. Det blev min ungdomsbok med arbetstitel Lucida (namnet på huvudpersonen). Jag planerar fem böcker i serie och det är genre fantasy (och jag som aldrig ens läst en endaste bok i den genren..)

Det känns kul och bra, men omfattande och stort. Jag befinner mig inte längre i ett vakuum och livet innehåller mening igen 🙂 Men jag märker att det här projektet ställer andra krav på mitt skrivsätt. En serie om fem böcker kan jag inte ”la la” ur mig, inte fri-skriva på intuition. Jag måste veta vad som ska ske hela vägen!

Jag har alltså dag ett på projekt Lucida börjat med att stolpa upp en synops som spänner över fem böcker och sorterat all oorganiserad text jag har samlat på mig under inflytande av inspirationsguden under de senaste två  åren (ja ni läste rätt, för två år sedan fick jag idén och först nu tar jag tag i den, jag ska vara glad att Lucida väntat på mig och inte dragit vidare). Jag kommer självklart fortfarande skriva på intuition, något annat sätt går inte att skapa text på för mig, och jag vet att text föder mer text, men nu har jag någorlunda riktning.